lördag 8 januari 2011

Huset i Småland

I det här lilla huset har min morfars pappa bott tillsammans med två av sina vuxna döttrar, Elsa och Sigrid. Jag nämnde huset som hastigast på bloggen i somras när jag och en av mina systrar åkte runt i Småland och besökte platser vi varit på som barn. Idag tänkte jag berätta lite mer.


Det är ett gammalt hus utan indraget vatten eller avlopp. Med kakelugnar och vedspis. Med potential som det brukar stå i mäklarannonserna. Charmigt skulle jag kalla det. Efter att gammelmorfar gått bort och mammas fastrar flyttat ifrån huset hade min morfar kvar huset och  fortsatte att sköta om det i många år. När jag hälsade på morfar gjorde vi alltid en utflykt dit. Det var så spännande att gå in i huset för allt stod kvar som om det fortfarande bodde någon där.


Vi gick runt och kikade på allt och morfar berättade om sin pappa och systrar. Om hur han hade det när han växte upp. Vi hade med oss kaffe och fikade ute i trädgården. Ett fint minne.


Fikade i trädgården gjorde vi också i början av 70-talet. Här sitter vi utanför huset, mina systrar och jag, mamma, mormor och morfars syster Elsa. I finstolen. Hon var den snällaste gammelfaster man kan tänka sig, och tryckte alltid en slant i handen på oss barn när vi åkte därifrån. Jordgubbstårta ser det ut som att vi får.


När morfar inte orkade sköta om huset och trädgården längre såldes huset. Det har stått obebott nu i snart 20 år. Trädgården har växt igen. Och jag. Jag drömmer om att få köpa tillbaka det. 


Tänk att få återställa huset till det skick det var i när fastrarna bodde där. Att få elda i kakelugnarna och vedspisen. Och tänk att få ta hand om den snåriga igenväxta trädgården. Långsamt och försiktigt rensa bort ogräs och se vad som finns där under. Rosbuskar och dagliljor vet jag finns.


Och ur snåren sticker vackra krolliljor upp.


Dom här tallarna har en alldeles egen historia. Dom är väldigt stora och skymmer huset lite. Tänkte att om, om huset skulle bli mitt en dag så ville jag ta bort dom. Det var innan vi pratade med närmaste grannen. Han kände fastrarna väl och det var så roligt att höra honom berätta om hur det hade varit där förr i tiden. Plötsligt pekar han och säger: - Ser ni dom där tallarna? Dom har Sigrid planterat! Det visade sig att han och Sigrid planterat skog tillsammans en sommar. En dag tog Sigrid med sig två plantor hem. När grannen frågade vad hon skulle ha dom till svarade hon: -Dom skall jag plantera i min trädgård.
Om huset blir mitt skall jag spänna upp en hängmatta mellan träden och ligga där och kika upp på tallarna. Sigrids tallar.


Mannen som äger huset nu tog sig tid att prata med oss i somras och vi fick gå runt i trädgården och titta, minnas och fotografera. Kanske ses vi i sommar igen? Det här huset med dess omgivningar och historia sitter verkligen i mitt hjärta. Utsikten från tomten är fantastisk. Öppna landskap och berg i fjärran. Uppe på berget rakt fram här ligger huset där gammelmorfar och hans två döttrar bodde innan dom flyttade ned till byn. Nu vilar dom alla tre på kyrkogården där. 


Och tänk om jag en dag kan promenera bort till kyrkan med blommor från deras egen trädgård. Håll tummarna!


3 kommentarer:

  1. vilken underbar berättelse!
    och bilden från sjuttiotalet skjutsade mig tillbaka till mitt eget sjuttiotal; tonårssomrarna ute i skärgården hos mommo zaida!
    håller tummarna för dig!
    susanne

    SvaraRadera
  2. Oj jag blir alldeles rörd av din berättelse, jag ska hålla alla tummar jag har för att du får tillbaka huset ! Fina kanelrosen växer där också ser jag, den fanns här i vår gamla trädgård också när vi flyttade hit. Ha en fin vecka
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  3. Tack för att ni håller tummarna! Har en känsla av att det kommer att behövas...

    Kanelros? Nu undrar jag vilken av rosorna som är kanelros. Måste googla på det. Kul att veta vad det är för växter i trädgården. Tack för hjälpen!

    /Mia

    SvaraRadera